Har varit i Karlstad med pojkvän, storasyster och lillebror idag, vi hade hur kul som helst! :) Fick med mig en del grejer hem, bl.a skorna ovan som enligt mig är perfektion! ♥ Påminner om dom här skorna som jag beställde men är nästan ännu lite snyggare. Eller vaddå nästan, dom är det! Fast dom andra kan man ha även på våren/sommaren, då passar ju inte riktigt dom här, med pälskant

Från H&M.se

 

Har en känsla av att jag kommer bo i dom här skorna i höst/vinter ♥

Kommer bli ännu snyggare när dom blir ingådda och lite slitna :)
Dock kommer dom inte förrän i slutet av oktober :( Menade och beställa en jacka också men den färgen jag vill ha var slut i min storlek, så klart.

 

Har varit lite dålig på att blogga dom senaste dagarna, skäms på mig. Igår var det iallafall dags att komma tillbaka till verkligheten, mina fyra veckors semester var slut och dags att börja jobba igen. Jag yttrar mig inte ens om vad jag tycker om det.

I söndags red jag och Annika ett pass på banan igen. Det flöt på lite bättre den här gången, bogarna föll bättre på plats och han rullade på bra i ett friskt tempo :)
Hade tänkt hoppa lite idag men jag var för trött efter jobbet, tar ett par dagar (veckor?) att ställa om sig och komma in i rutinerna igen. Borstade och myste en stund iallafall, och fotade lite :)

Foto: Jag

Utrustning: Nikon D60 + Nikkor 50mm f/1,4G

 

Foto: Jag

Utrustning: Nikon D60 + Nikkor 50mm f/1,4G

 

Bjuder på två bilder som Carro fotade i februari förra året på mig och min pålle.

Foto: Caroline Dahlén

 

Blir mycke bilder fotade av Carro här på bloggen nu, men jag tror inte att ni misstycker? :) Kommer komma upp en hel del gamla bilder allt eftersom, vill fylla den här bloggen också med alla fina foton som jag hade på den förra bloggen :)

 

 

 

Bild lånad från tophorse.se

 

Det här schabraket skulle jag mer än gärna vilja ha! ♥ Matchas snyggt med benlindor i samma limegröna nyans. Så nice!

 

Foto: Caroline Dahlén

Mina fina syskon och jag ♥

Idag är det en riktigt tung och jobbig dag. Regnet vräker ner och jag har en hemsk huvudvärk (Igen. Typ tredje-fjärde dagen som jag har det). Har varit på begravning. Min fina älskade farfars begravning ♥ Livet är inte rättvist. Det är så tomt utan honom. Men han har det bra nu och vi ses ju igen någon dag.

Vaknade med den värsta mensvärken någonsin idag, trodde jag skulle dö. Nästan iallafall. Men jag trotsade detta och begav mig till stallet där jag mötte upp Annika. Vi gjorde iordning pållarna och red ett dressyrpass på banan. Provade ett nytt bett på Solero idag, ett ganska smalt två-delat tränsbett. Jag vill gå honom lite känsligare i munnen, har ett väldigt tjockt tvådelat bett annars och jag tycker att jag får vara alldeles för hårdhänt innan jag får något gensvar ifrån honom. Han grejade lite med det nyt bettet men det gick riktigt bra ändå, han verkade gilla det. Ska prova det några gånger till innan jag bestämmer mig för om jag ska köpa ett sånt eller inte, lånar detta nu från Jorunn i stallet :)

För övrigt gick passet ganska bra, han var lite motsträvig i början men jag har ju inte ridit på banan på ett tag så det förstår jag. Med lite lirk så lossnade han tillslut. Måste påminna mig själv om att träna på att flytta bogarna! Han är stenhård nu. Men jag fick igenom det några gånger, åt båda hållen, så jag är nöjd :)

 

Finaste bilden ever på Solero! ♥ Ska lätt beställa en förstoring på denna!

Foto: Caroline Dahlén

 

 

 

Foto: Caroline Dahlén

 

Foto: Caroline Dahlén

Min underbara häst & jag ♥

 

Foto: Caroline Dahlén

Idag har jag umgåtts med härliga, goa Carro. Bl.a så fotade hon syskonbilder på mig och mina tre underbara syskon men också mig och pållen. Hon är för jävla duktig!! Se bilden ovan bara liksom, hur fin?!

Fler bilder från idag kommer lite senare! :)

 

Snygg va?! :D
En illustration av Solero som Emelie Essberg gjort.

 

Jag tänkte berätta lite om min och Solero's historia. Allt skulle inte kunna gå att skriva här, men jag tar det i stora drag.
Det hela började med att jag våren 2005 letade medryttarhäst. Jag svarade på flera annonser jag såg men mer eller mindre alla ägare verkade oerhört oseriösa så det blev inget. Till slut en dag på sensommaren när jag var på ridskolan och red lektion så kom det fram en till mamma som satt och tittade på lektionen och sa att hon hade hört att jag letade medryttarhäst. Mamma sa att det stämde och någon dag senare åkte jag för att provrida hennes häst, Winnie. tyvärr minns jag inte vad hon var för ras, men hon var jätte söt, såg ut som en Haflinger i färgen, fast lite mörkare :)
Winnie var inte mycket riden den senaste tiden så att säga att provridningen gick bra vore att ljuga. Hon var stenhård i mun och nacken, hon ville inte samarbeta utan körde bara upp huvudet och pinnade på. Men av någon anledning så bestämde jag mig för att ge henne en chans. Så jag började rida henne regelbundet, hade med henne på lektion på ridskolan, men det lossnade aldrig riktigt. Vi klickade aldrig. Så det rann ut i sanden och jag slutade. Det gick några månader och jag var hästlös förutom lektionerna på ridskolan två gånger i veckan. Men så i november såg min syster en annons på ICA om att medryttare söktes.
Vi ringde och det visade sig vara en stor gård med massa hästar som skulle starta turridning, vandrarhem m.m. och dom hann inte riktigt med hästarna. Så jag och min vän Erica åkte dit för att provrida. Vi hälsade på kvinnan och hon sa att jag skulle få provrida hennes privata häst, en 4-årig paintvallack som var westernriden. Jag blev lite nervös eftersom jag inte hade så stor erfarenhet av unghästar. Men när hon pekade ut honom i hagen försvann all osäkerhet och mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag var fast! Gåendes emot oss kom världens vackraste häst, Solero. Jag tog in honom i stallet och vi bekantade oss lite med varandra innan jag sadlade och tränsade. Och den här provridningen, den kunde inte ha gått bättre. Det kändes som vi blev ett med en gång och allt flöt som i en dröm. Så ja, det var utan minsta tvekan jag tackade ja till att vara medryttare på denna underbara häst! Min vän Erica fastnade för ett arabsto, Axelina, som hon blev medryttare på.

Det flöt på i två år och jag var världens lyckligaste, jag och Erica var hos hästarna varje ledig stund. Förutom Solero hade jag fått ansvaret för en liten skrutt D-ponny, Tarzan, som kom till gården sommaren 2006. I november 2007 fick min älskade Tarzan tas bort, han var gammal och orkade inte mer. I samma veva blev Solero dålig. Akut dålig. Han fick ständigt besöka ATG och för att ha närmare dit fick han bo hos en i Karlstad. Han hade muskelinflammationer i rygg, bakknän, nacke och ja, i princip överallt. Livsgnistan försvann. Tillslut gav han upp, han orkade inte med mer smärta. Veterinären skulle döma ut honom, men så i sista stund fann dom en ny medicin som dom ville ge en chans. Och det funkade! Han började bli sig själv igen och smärtorna avtog. Jag var så lycklig när han kom hem igen! Den hösten/vintern är den värsta i mitt liv, så mycket sorg har jag nog aldrig gått igenom. Allt för ett enda stort mörker. Det bör dock tilläggas att jag träffade min fina Robin i december då, jag tror att det räddade upp mig.

Det följde en lång tid med mycket massage, stretchning, skritturer och bara massa kärlek för att få honom bra igen. Men det var det värt. I maj 2010 flyttade Karin (Solero's ägare) från gården och jag fick köpa loss honom. Jag kände att det var dags för en nystart så vi lämnade gården bakom oss och flyttade till Stall Koppartorpet, bättre kan vi inte ha fått det :)
I november har det gått 6 år sen jag första gången träffade den här underbara hästen och jag är så glad att jag gjorde det. Vi har så många, många fina minnen tillsammans och jag hoppas att vi får många år till tillsammans :) ♥